Kanske handlar det om att ha roligt. Kanske måste inte ordet "måste" existera i vår vardag så mycket som de faktiskt gör idag. Kanske bör vi fokusera på att göra något vi vill i stället, för att vi tycker att det är roligt. 

När man vaknar upp med sina första andetag på morgonen med tanken "nej idag känner jag inte för att göra det jag planerat efter skolan". Och fylls av panik redan vid första andetaget efter en skön natts sömn. Man har kanske till och med somnat och känt att, nä, i morgon vill jag inte ens stiga upp. Hur kan det vara så här? Har det kanske gått för långt då? Har man tappat bort en del av sig själv, lämnat den och inte orkat ta tillbaka den? Tappat den roliga ljusglimten? Kanske kan man både vända det upp och ned inklusive addera något roligt till denna dag i stället? Kanske kan man bara addera något pyttelitet, som att köpa den där latten på fiket och dricka i bussen/på tunnelbanan på väg hem från skolan. Åka till City Gross med sin kompis. Det behöver inte vara att man ska åka till New York varannan vecka eller gå på spa varje lillördag. Men tänk efter. Hur många måsten finns det egentligen i vardagen? Äta sova dö, typ. Det andra är ju frivilligt. Man kan välja ganska så mycket av allt annat, tro mig. För du behöver inte gå i skolan, du kan stanna hemma. Det är ju faktiskt upp till dig.

Man tycker att man är så duktig för att man har städat sitt rum en gång extra, eller sprungit en extra kilometer. Kanske inte ätit något onyttigt på en hel vecka. Hjärnspöket belönar en och säger "keep going". Så, man fortsätter i samma bana. Sen är man fast i en cirkel där man glömt bort vad som är skillnaden på roligt och vad som har blivit till en vana, eller ett så kallat måste. Som man är hur rädd som helst att bryta. Då menar jag en vana eller ett måste som inte är roligt. En vana som blivit en stress. Som sedan kommer att leda till "jag måste städa rummet 4 gånger i veckan i stället för 1 gång, jag måste öka med en kilomter varje gång jag springer, vilket är flera gånger i veckan, och jag kan aldrig mer äta något onyttigt". Alltså, känner ni igen er?

Eller så är det bara jag. Men det kan det omöjligt vara. Som kan glömma bort att stanna upp och tänka efter. Hur vill jag ha mitt liv? Vad vill jag inte ha kvar i mitt liv? Vilka saker tänker jag positivt på när jag vaknar och längtar efter redan då? Det är ju bara mitt liv det handlar om, och man kan ändra på det så himla mycket varesig man tror det eller inte. Man får inte glömma att bevara det roliga och addera det lite extra vissa dagar.

De här första andetagen på morgonen. Man tänker på vad det är för dag och den spelas upp i snabbspolning i huvudet. Man lyckas få ut ett YES ur en nyvaken käft. Bara för att denna dag delvis kommer att bestå av något roligt. Det känns som om man satt sig på ett flygplan som ska ta en någon stans dit man alltid vill komma, varje dag.

Då är vi på rätt plan som kommer jag kallar "FLIGHT: roliga ljusglimtar".