Nyfikenhet är bland det bästa jag vet. Ni vet när man själv är nyfiken på sin vardag för att saker och ting nyligen har förändrats. När dem runt om en är nyfikna på samma saker som en själv och man skapar en liten gemenskap het här då man delar ungefärliga tankar exakt samtidigt, tillsammans. Fast i en liten tysthet. 

Det är så häftigt hur man ena dagen kan tänka att allt är piss, nästa dag förstår man inte varför man tänkte ens den tanken. För allt blir alltid så mycket bättre och problem är som vi alla vet beroende av lösningar - problem löser sig alltid på ett eller annat sätt. Varför vi tänker så mycket på problemen utan att se någon lösning kan få mig att må illa ibland. Även fast problemet med killen inte har löst sig på just ett sätt, som du tänkt dig, så betyder detta inte att det inte finns andra utvägar. För det kommer alltid att lösa sig.

Huvudregeln i mitt liv (borde självklart vara i allas liv) är att ”surrounda” mig med folk som ger mig positiv energi, och att inse att alla man omger sig med inte ger denna energi. Omger man sig med folk som ger en negativ energi kan vardagliga problem bli svåra att få hitta sin lösningsväg, medan om man omvänt omger sig med folk som ger en positiv energi; då blir allt plötsligt mycket lättare. Nyfikenheten är den viktigaste och mest grundläggande delen i huvudregeln. Den brukar komma naturligt och är ett tecken på att man omger sig med rätt folk för en själv. Det finns ju anledningar till varför man tillsammans med sin bästis vill upptäcka nya saker. Och är med om de mest intressanta händelserna som skriver histioria i ens liv. Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade varit nyfiken på livet, resor, personer… vad hade jag levt för då?